År efter år ökar allmänhetens intresse för att hjälpa vilda djur och samhället förväntas ta ett större ansvar för att hjälpa de vilda djuren. Det finns flera etiska frågor som det är viktigt att diskutera mellan olika aktörer. Arbetet med att hjälpa vilda djur kräver fler gemensamma metoder, riktlinjer, utbildning och ekonomiska resurser, vilket dryftades i rundabordsdiskussionen om vilda djurs välbefinnande.
Djurskyddsombudsmannen och Djurens välfärdscenter ordnade en rundabordsdiskussion om vilda djurs välbefinnande 14.11.2022. Syftet med evenemanget var att sammanföra olika aktörer för att diskutera främjande av vilda djurs välbefinnande. Företrädare för myndigheter, organisationer, forskning och vårdinrättningar för vilda djur inbjöds att delta. Temat för dagen var att hjälpa vilda djur i behov av hjälp och att förebygga att vilda djur skadas. Syftet var att öka kunskapen om ämnet och lyfta fram olika perspektiv, lösningar och god praxis.
Diskussionen var baserad på expertunderlag. Inledningsanförandena handlade om faktorer som påverkar vilda djurs välbefinnande, lagstiftning som styr hjälp och skötsel av vilda djur, organisering av vården av vilda djur, utmaningar och lösningar i samband med hjälpverksamheten samt trafikolyckor som har samband med djur och förebyggande av dessa. Experterna Tiina Kauppinen, Tiina Pullola, Ville Vepsäläinen, Sonja Blom och Milla Niemi var diskussionsinledare. Efter anförandena hölls en diskussion där deltagarna förde fram sina åsikter och hörde andras synpunkter på dagens tema.
Vilda djurs välbefinnande är en del av det gemensamma välbefinnandet
Djurets välbefinnande är djurets upplevelse av sitt eget fysiska och psykiska tillstånd, sade specialsakkunnig Tiina Kauppinen vid Djurens välfärdscenter i sin inledning. Djurets biologiska funktion, naturliga beteende och känslor hör till delområdena inom välbefinnande. Många olika former av mänsklig verksamhet, till exempel trafik och industri, påverkar de vilda djurens välbefinnande. Dessa effekter har kartlagts i Djurens välfärdscenters rapport Eläinten hyvinvointi Suomessa III (på finska).
Människors och andra arters hälsa och välbefinnande hänger ihop, betonade Kauppinen. Otäcka problem, såsom klimatförändringen, minskad biologisk mångfald, ökad antibiotikaresistens och zoonoser, hotar både människors och vilda djurs välbefinnande. Exempelvis ökar risken för att sjukdomsalstrande organismer sprids mellan människor och djur på grund av att de vilda djurens livsrum minskar och att människor och vilda djur möts allt oftare. Genom att sörja för förutsättningarna för vilda djurs välbefinnande kan också det gemensamma välbefinnandet främjas. Enligt Kauppinen kan människor betraktas som ansvariga för lidandet hos vilda djur när mänsklig verksamhet orsakar lidande och minskar möjligheterna till överlevnad, till exempel genom förändringar i djurens livsmiljöer.
Lagpropositionen om djurens välbefinnande innebär förändringar för att hjälpa de vilda djuren
Skyddet av vilda djur regleras av flera lagar, konstaterade Tiina Pullola, specialsakkunnig vid jord- och skogsbruksministeriet. Dessa lagar är djurskyddslagen, naturvårdslagen, jaktlagen och lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter. Djurskyddslagen är den viktigaste lagen som reglerar hjälpen till vilda djur. Enligt djurskyddslagen ska man försöka hjälpa vilda djur som behöver hjälp. Lagen om djurvälfärd kommer att ersätta den nuvarande djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Förslaget till lag om djurvälfärd behandlas för närvarande av riksdagen och lagen kommer eventuellt att träda i kraft 2024. Lagpropositionen innehåller ytterligare bestämmelser om skyldigheten för alla medborgare att hjälpa vilda djur som behöver hjälp.
Förslaget till lag om djurvälfärd innehåller också ändringar i fråga om hjälp till vilda djur. Nytt i lagpropositionen är att kommunen åläggs att se till att sjuka eller skadade vilda djur som förts till kommunalveterinärens mottagning avlivas. Staten ersätter kommunen för kostnaderna. I lagpropositionen föreslås också att vården av vilda djur under en längre tid görs anmälningspliktig. I fortsättningen skulle medborgarna kunna ta hand om ett skadat eller annars hjälplöst vilt djur endast för första hjälpen eller för vidarebefordran av djuret till fortsatt vård. Dessutom åläggs i lagpropositionen aktörer som vårdar vilda djur skyldigheter att beakta lagstiftningen om naturskydd, jakt och främmande arter i sin verksamhet.
Antalet djur som vårdas ökar för varje år
Vilddjurssjukhuset på Högholmen är Finlands största vårdanstalt för vilda djur, berättar Vilddjurssjukhusets kurator Ville Vepsäläinen. Varje år behandlar man 1 300–1 700 patienter. Antalet djur på Vilddjurssjukhuset ökar från år till år, men finansieringen minskar. Statsunderstöd beviljas endast för att hjälpa djurarter som fridlysts med stöd av naturvårdslagen, även om man enligt djurskyddslagen ska sträva efter att hjälpa alla vilda djur som är i behov av hjälp. Trots understödsgrunderna vårdas på Vilddjurssjukhuset individer av arter som inte är fridlysta och sådana som är fridlysta samt individer som hör till kategorin villebråd.
Det finns olika utmaningar i vården av vilda djur, säger Vepsäläinen. Patienterna på Vilddjurssjukhuset är i dåligt skick, och omkring 40 procent av patienterna är redan vid ankomsten omöjliga att rädda. Ökningen av djursjukdomar hos vilda djur gör vårdarbetet svårare. Det finns dessutom många olika lagar och myndigheter som påverkar verksamheten och det skulle vara nödvändigt att skapa klarhet i lagstiftningen. Enligt Vepsäläinen borde vården av vilda djur enligt den nya lagen om djurvälfärd vara beroende av tillstånd. Nu övervakas verksamheten inte tillräckligt och vårdgivarnas kompetensnivå varierar, vilket kan leda till lidande för djuren. Även publikationer som distribueras i sociala medier, där hjälp faktiskt är till skada för djurets välbefinnande, påverkar verksamheten vid både Vilddjurssjukhuset och andra vårdplatser.
Mer information, standarder och klarare värderingar behövs
De stora utmaningarna när det gäller att hjälpa vilda djur är bristen på resurser och kunskap samt den splittrade gruppen av hjälpare, berättade Sonja Blom som är projektsamordnare vid SEY Djurskyddet Finland för ett projekt för vilda djur. Utmaningarna beror på kulturella, politiska och praktiska orsaker. Man kan till exempel tänka sig att naturen löser problemen, och man kan förringa människans betydelse när det gäller att skapa problem. Sådana kulturella antaganden påverkar de rättsliga och ekonomiska besluten om djur, och hjälpen till vilda djur regleras inte tillräckligt och tillräckliga resurser tilldelas inte. Den praktiska konsekvensen av detta är att det främst är volontärer som ger hjälp.
Blom anser att nyckeln till lösningen är att göra värderingarna tydligare, öka kunskapen och förståelsen samt utveckla samarbetet och standarderna. Verksamhetens mål, motiv och etiska värderingar bör diskuteras mer. För att öka kunskapen krävs det att man utnyttjar den vetenskapliga kunskapen och ökar den övergripande förståelsen. Aktörerna bör också organisera sig bättre, samarbeta och skapa normer för verksamheten. Alla lösningar kräver ytterligare finansiering för att hjälpa de vilda djuren.
Olyckor med djur kan förebyggas
Trafiken ökar djurdödligheten betydligt, berättade agronomie- och forstdoktor Milla Niemi, expert vid Latvasilmu osk. Enligt uppskattningar är trafiken den näst största dödsorsaken bland ryggradsdjur orsakad av människan globalt sett. Årligen dör på Europas vägar uppskattningsvis 194 miljoner fåglar och 29 miljoner däggdjur. I Finland statistikförs omkring 14 000 kollisioner med vilda klövdjur varje år. Kostnaderna för olyckor med djur är också betydande för samhället, sade Niemi.
Enligt Niemi är viltstängsel när de används på rätt sätt ett effektivt sätt att minska antalet olyckor med djur. Problemen med viltstängsel är dock till exempel anslutningarna via vilka djuren kommer in på vägområdet och att olyckstrycket överförs till det lägre vägnätet. För att förhindra olyckor borde viltstängsel endast användas tillsammans med över- och/eller underfarter. Över- och underfarter minskar hindereffekten av viltstängsel, djuren kan röra sig och nackdelarna på grund av fragmenteringen av livsmiljöerna minskar. Landskapsbroar och gröna broar har konstaterats vara effektiva överfartslösningar. Dessutom kan olika underfarter bidra till djurens rörlighet. Underfarterna kan skräddarsys så att de bättre motsvarar djurens behov, till exempel genom att se till att skyddande växtlighet finns nära. Varningsmärken längs vägarna samt varnings- och upplysningskampanjer är billiga och enkla förebyggande metoder, som dock inte är särskilt effektiva.
Rundabordsdiskussionen gick på djupet i frågan om vilda djurs välbefinnande
Vid rundabordssamtalet diskuterade deltagarna frågor om vilda djurs välbefinnande. Diskussionen handlade bland annat om vilken typ av hjälpverksamhet som ligger i djurets intresse, vilka problem som uppstår när det gäller att hjälpa vilda djur och hur man kan lösa dem samt hur man kan förebygga att vilda djur skadas. Syftet med mötet var inte att uppnå samstämmighet, utan att föra de olika aktörerna till ett gemensamt bord för att dela sina åsikter och lyssna till andra. Under mötet framfördes mångsidigt olika åsikter om dagens tema.
Debatten om etiska frågor är viktig
En rad etiska frågor när det gäller att hjälpa vilda djur, som kräver en gemensam diskussion, togs upp vid bordet. Etiska frågor gäller till exempel i vilka fall man bör ingripa i ett vilt djurs situation, när ett djur bör tas in för behandling och när eutanasi är motiverat. Att hjälpa vilda djur är viktigt för alla, men det finns olika uppfattningar om hur man hjälper dem. Bakom de varierande åsikterna ligger till exempel olika etiska utgångspunkter, värderingar och utbildning. Vid bordet framfördes att mer diskussion behövs till exempel om strategier för gränser och metoder för hjälp när det gäller vilda djur som drabbats av sjukdomar. Det vore också viktigt att ha mer forskningsrön till stöd för den etiska debatten.
Utgångspunkten för arbetet med att hjälpa vilda djur bör vara att beakta djurets livslånga välbefinnande, sades det i debatten. Syftet med behandlingen bör vara inriktat på mer än vården av en enskild skada, på tryggandet av ett livslångt välbefinnande. Efter behandlingen bör djuret kunna fortsätta sitt liv utan smärta och leva ett arttypiskt liv. Hjälpen bör också vara djurbaserad i stället för humanorienterad.
Det viktigaste är att förebygga och minimera de nackdelar som människor orsakar vilda djur. De risker som människor medför för vilda djur bör beaktas bättre än i dag. Det bör också finnas mer anvisningar om förebyggande av skador. I diskussionen framhölls det att enligt den nuvarande uppfattningen har merparten av de vilda djur som människan möter och som är i behov av hjälp, direkt eller indirekt hamnat i svårigheter till följd av mänsklig verksamhet. På så sätt betonas identifieringen av människans etiska ansvar. I diskussionen framhölls att skyddet av goda livsmiljöer skulle vara ett grundläggande sätt att förebygga att vilda djur skadas. Som förebyggande metoder föreslogs även bland annat fågelsäkra fönsterglas och en förbättring av den byggda miljöns grönstruktur.
Lösning av problemen kräver nya strukturer och metoder
Ett av de centrala problemen som togs upp när det gäller att hjälpa vilda djur var bristen på organisering och gemensamma rutiner och riktlinjer. Gemensamma riktlinjer, anvisningar och guider för god praxis skulle kunna vara lösningar på problemet. Vid bordet framfördes att det till exempel skulle behövas riktlinjer för vårdanstalterna. Riktlinjerna bör vara vetenskapligt grundade och det borde finnas mer forskning till stöd för verksamheten.
Den stora variationen i kunskapsnivån inom vården och bristen på reglering är ett betydande problem. Endast en vilja att hjälpa räcker inte, utan aktörerna måste ha kunskap och kompetens för att kunna ge adekvat hjälp. I diskussionen framhölls att det borde finnas mer utbildning i att hjälpa och vårda vilda djur. För att trygga djurens välbefinnande bör det vara möjligt att bättre övervaka verksamheten och säkerställa sakkunskapen hos de aktörer som ger vård. I diskussionen betonades också behovet av bättre information riktad till medborgarna. Det skulle behövas ett rådgivningsnummer som medborgaren kan ringa till vid problem eller åtminstone gemensamma strategier för rådgivning.
Bristen på finansiering och andra resurser betraktades som ett centralt problem när det gäller att hjälpa vilda djur. Även om antalet djur som får hjälp ökar varje år, bygger verksamheten till stor del på frivillig verksamhet och donationsmedel. I diskussionen föreslogs att mer pengar skulle anslås för att organisera vården av vilda djur. Det bör också ses till att myndigheterna får tillräckliga resurser.
En tillspetsad och lätt polariserande debatt främjar inte de vilda djurens välbefinnande. Det är problematiskt om experterna inte vågar delta i den sociala debatten. En av lösningarna som presenterades var att inrätta en delegation för de vilda djurens välbefinnande. Delegationen skulle kunna stödja en konstruktiv debatt och erbjuda en arena för presentation och hörande av olika synpunkter i frågor som gäller vilda djurs välbefinnande.
***
I rundabordsdiskussionen betonades de etiska frågornas och aspekternas mångfald och behovet av en konstruktiv debatt för att främja de vilda djurens välbefinnande. Metoder som fördes fram i diskussionen för att förbättra hjälpverksamheten för vilda djur var bland annat utveckling av lagstiftningen, anvisningar, ökad finansiering, utbildning och medborgarrådgivning, sammanfattade djurskyddsombudsmannen Saara Kupsala i sitt slutord. Dessutom framlades behovet av en delegation för vilda djurs välbefinnande, vars inrättande även har föreslagits av djurskyddsombudsmannen och Djurens välfärdscenter. I arbetet för vilda djurs välbefinnande är det också väsentligt att koncentrera sig på att förebygga skador till exempel i olika planeringslösningar, konstaterade djurskyddsombudsmannen när hon avslutade diskussionen.
Rundabordsdiskussionen ordnades som ett led i djurskyddsombudsmannens uppgift att stödja och främja samarbetet mellan olika aktörer för att förbättra djurvälfärden. En mer detaljerad sammanfattning av mötets inledningsanföranden och diskussionen finns i mötets memorandum (på finska).
Text: Eisa Hermanoff, Tiina Kauppinen och Saara Kupsala
Foto: Olli Leino
Mer information
En promemoria om diskussionen och diabilder från inledningsanförandena (på finska)
Rapporten Eläinten hyvinvointi Suomessa III, avsnittet Luonnonvaraisten eläinten hyvinvointi (på finska)
Rapporten Eläinten hyvinvointi Suomessa III, avsnittet Visaiset ongelmat ja eläinten hyvinvointi (på finska)
Regeringens proposition RP 186/2022 rd: Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om djurvälfärd och till lagar som har samband med den
Vilddjurssjukhuset på Högholmen
SEY Djurskyddet Finland: Projektet för vilda djur (på finska)
Gröna broar som djurens gångväg över vägen: Eläinyhteyksien riistakameramonitorointi, Trafikledsverkets utredning (på finska)
