Den 22 maj 2023 ordnade djurskyddsombudsmannen och Djurens välfärdscentral ett öppet webbinarium om frågor gällande nötkreaturens välbefinnande. Under webbinariet fick man lyssna till inhemska forskares presentationer om aktuella undersökningar och anförande av en ekomjölkgård. Martti Mäkelä från Tuomela gård berättade hur han hade valt att hålla sina kor och kalvar med tanke på deras välbefinnande.
Nötkreaturens smärta kräver behandling
Den förnyade lagstiftningen om djurens välfärd förbättrar smärtbehandlingen av nötkreatur. Att avlägsna kalvarnas hornanlag genom att bränna dem orsakar svår smärta om kalven inte medicineras på behörigt sätt, konstaterade forskare Ann-Helena Hokkanen som specialiserat sig på smärta och avhorning av djur. Smärtan kan också störa kalvarnas vila. Å andra sidan behöver nötkreatur som återhämtar sig från en stress- eller sjukdomssituation särskilt sina vilostunder. En lämplig temperatur i ladugården är viktig för småkalvarnas vilokomfort.
Vuxna nötkreatur uppskattar en mjuk viloplats där det är lätt att lägga sig, konstaterade Laura Hänninen som undersöker nötkreaturens sömn. Om det inte finns tillräckligt med liggutrymme och korna är tvugna att vänta eller stå i en hård gång kan benens hälsa bli för hårt belastad. På betesmarken finns ofta viloförhållanden som lämpar sig för nötkreatur och ett hållbart underlag där även en stor kropp kan ligga och vila och idissla.
Kornas bete ger en hållbar grund för välbefinnandet
Doktorand Aino Pietikäinen konstaterade att betesmarken också har andra fördelar med tanke på kornas välbefinnande. Att gå på bete och äta bete representerar ett arttypiskt beteende när det är som bäst. Samtidigt kan djuren sköta sina sociala relationer och om de vill kan de springa iväg utan att fundera på om underlaget är halt eller hårt. Frisk luft och en stimulerande miljö ger variation från perioden med inomhusutfodring.
Genom bete kan man också uppnå hälsoförmåner. Man ska dock se till att djuren inte skadas av hårda betesleder eller vattenbete. En känslig mjölkko känner sig lätt besvärad under värmeböljor. Då är det till fördel att man kan välja en sval och skuggig plats eller till exempel vila på betesmarken nattetid. Det ska också finnas en drickplats på betet. Om det inte alltid är möjligt att ordna bete kan utomhusvistelse i kombination med fri tillgång till sörpa erbjuda många fördelar för välbefinnandet till det egentliga betet.
Sjukdomar sprids i jämnåriga kalvgrupper
Biträdande professor Heli Simojoki berättade om smittsamma sjukdomar som äventyrar kalvarnas hälsa och som allmänt förekommer i kalvuppfödningen. På gårdar med mjölkboskap är diarré vanligt hos småkalvar och luftvägsinfektioner sprids i uppfödningsstall för kalvar. Satsningar på förhållanden, utfodring och vård förbättrar välbefinnandet och förbättrar därmed motståndskraften. Att få råmjölk direkt efter födseln är centralt med tanke på utvecklingen av motståndskraften. Den råmjölk som mjölkkorna producerar innehåller inte alltid tillräckligt med antikroppar, medan detta problem inte förekommer hos köttkor.
Många former av samvårdsrelationen mellan moder och kalv
På mjölkgårdarna är man van vid att skilja på kalvar och modern strax efter födseln, även om man vet att moderns mjölk och omsorg är till fördel för kalven. På grund av mjölkproduktionen ska mjölkkorna regelbundet föda en kalv och diande av kalven kan minska mjölkmängden eller mjölkningen. Nu är forskarna intresserade av att utreda under vilka förutsättningar kontakten mellan ko och kalv kunde fortsätta längre än normalt, utan att mjölkproduktionen försämras för mycket, berättar forskare Mikaela Mughal som bereder sin doktorsavhandling i ämnet.
Närvård kan till exempel genomföras endast en del av dygnet eller så kan gården ha en diande ko som vårdbiträde. Ju längre modern hunnit avvänjas från sin kalv, desto mer ångest orsakar avvänjningen. Det är alltså inte helt lätt att hitta en fungerande lösning. Lyckligtvis är mjölkproduktionen relativt anpassningsbar, så länge förändringarna sker långsamt. EFSA rekommenderar i sin färska rapport att modern och kalven ska hållas tillsammans i minst ett dygn, vilket inte alltid har varit möjligt att genomföra inom den europeiska mjölkproduktionen.
Text: Marianna Norring