Regeringens proposition med förslag till lag om djurvälfärd lämnades till riksdagen i september och behandlas för närvarande i utskott. I propositionen ingår reformer som förbättrar djurvälfärden, men den har också betydande brister. Lagen om djurvälfärd fastställer allmänna krav på djurvälfärd i lagstiftningen långt in i framtiden. Djurskyddsombudsmannen har gett ett utlåtande om propositionen till jord- och skogsbruksutskottet och miljöutskottet, och centrala observationer om utlåtandet har samlats i den här bloggen.
Lagen om djurvälfärd kommer att ersätta djurskyddslagen och djurskyddsförordningen från 1996 och avses träda i kraft vid ingången av 2024. Enligt regeringens proposition är syftet med den nya lagen att omarbeta regleringen av djurvälfärd så att lagstiftningen börjar överensstämma med den nutida uppfattningen om djurs ställning och välfärdsbehov. Målet är också att genom nya bestämmelser förbättra situationen när det gäller djurs välfärd samt effektivera djurskyddstillsynen och myndigheternas metoder att ingripa i missförhållanden.
Vad ändras?
Enligt regeringens proposition är syftet med lagen att främja djurvälfärden och på bästa möjliga sätt skydda djur mot men för deras välfärd samt att öka respekten för djur och främja god behandling av djur. Centrala reformer är bland annat:
- Djur som hålls av människan ska kunna tillfredsställa vissa väsentliga beteendemässiga behov (bland annat behov i anslutning till rörelse, lek, vila, ätande, sökande efter föda, undersökande av omgivningen och sociala relationer).
- Det blir förbjudet att fortlöpande hålla djur uppbundna och att hålla djur i strukturer som hindrar djurets möjlighet att vända på sig – slopande av båsladugårdar för köttboskap, spiltor för hästar och långvarig hållning av suggor i insemineringshäckar efter en övergångstid.
- Byggande och ibruktagande av nya båsladugårdar och fastbyggda grisningshäckar förbjuds.
- Skyldigheten att rasta mjölkkor och mjölkkvigor som hålls i båsladugårdar utvidgas från 60 dagar till 90 dagar.
- Fåglar och däggdjur ska ha kontinuerlig tillgång till vatten på permanenta djurhållningsplatser.
- Smärtlindring ska användas i samband med smärtsamma ingrepp på djur.
- Kirurgisk kastrering av grisar förbjuds efter en övergångstid på 12 år, fyra år efter lagens ikraftträdande ska grisar ges lokalbedövning.
- Bestämmelser om de djurarter och djur som får hållas som produktionsdjur, sällskaps- och hobbydjur, cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar (så kallade positivlistor).
- Förebyggande av handel med katter och hundar som kommer från valp- och kattfabriker genom nya bestämmelser (förbud mot införsel att hundvalpar och kattungar som är yngre än ett halvt år i försäljningssyfte, minimikrav på försäljningsannonser).
- Regleringen om avel preciseras, och för veterinärer föreskrivs en skyldighet att anmäla ärftliga defekter och sjukdomar som de diagnostiserat hos hundar och katter och som begränsar djurens användning för avel.
- Bestämmelserna om vård av vilda djur som är skadade eller annars i behov av vård preciseras och regleringen utvidgas.
- Slaktdjur ska alltid bedövas före blodavtappningen; avlivning av djur i underhållningssyfte förbjuds.
- Regleringen av tillsyn över djurs välfärd preciseras och utökas för att effektivera tillsynen, till exempel rätt att anlita en expert eller assistent vid utövande av tillsyn och möjligheten till kameraövervakning i slakterier.
- I lagen om fiske intas bestämmelser om avlivning av fiskar och kräftor.
I samband med beredningen av propositionen beslutade regeringen även om andra frågor som anknyter till lagreformen. Under den kommande finansieringsperioden beviljas inte längre investeringsstöd för nya lösdriftsladugårdar, om det inte finns en rastningsfålla eller ett bete i anslutning till lösdriftsladugården. Dessutom kom man överens om att identifieringsmärkning och registrering av katter ska bli obligatorisk från och med ingången av 2026 med stöd av lagen om identifiering och registrering av djur.
Propositionen behöver förbättringar med tanke på djurvälfärden
I propositionen ingår flera positiva reformer som förbättrar djurvälfärden jämfört med gällande lagstiftning. Reformerna beskrivs på den ovannämnda listen. Propositionen innehåller flera möjligheter att förbättra i synnerhet sällskapsdjurens välfärd. I lagens skrivningar är det viktigt att bevara propositionens reformer som främjar djurvälfärden. Propositionen har dock också betydande brister, och flera undantag och långa övergångstider försvagar lagens syfte. Övergången från djurskyddslagen till lagen om djurvälfärd bör vara tydligare när det gäller krav i fråga om produktionsdjurens välfärd. Nedan följer några saker som behöver förbättringar och som jag presenterade i utfrågningar i utskotten:
Egenvärde
I lagens syfte och allmänna principer ingår som en ny helhet respekt för djur. Bakom respekten för djur ligger tanken om att djur har ett egenvärde. Egenvärdet definieras entydigt, tydligt och ingående i motiveringen. Flera bestämmelser i lagen motiveras med respekt som grundar sig på egenvärde. Egenvärdet nämns dock inte alls i själva lagtexten. Med tanke på konsekvensen i lagen bör djurens egenvärde erkännas i en lagparagraf.
Ett egenvärde som erkänns på lagnivå har en symbolisk betydelse. Erkännandet påminner om människans moraliska skyldighet att respektera djuren som kännande varelser, trots att de i samhället värdesätts i olika grad och indelas till exempel i nyttiga och skadliga.
Läs mer (på finska): Uudessa laissa tulisi tunnustaa eläinten itseisarvo.
Säkerställande av att rörelsebehovet och övriga beteendemässiga behov tillgodoses
Det finns inte någon fastställd tidsfrist för slopandet av båsladugårdar för mjölkkor och -kvigor och grisningshäckar för suggor, vilket är i strid med propositionens krav gällande djurens väsentliga beteendemässiga behov. Även dessa djurhållningsformer ska förbjudas efter en övergångstid. Det är viktigt att det i lagen ingår en skrivning som framför att målet i fråga om hållande av grisande suggor är att övergå till frigrisning.
Det är viktigt att tillgodose motionsbehovet för kor och kvigor i båsladugårdar. Tjudrade nötkreatur ska ha möjlighet till regelbunden rastning året om. När lösdriftsladugårdar blir allt vanligare bör det i lagstiftningen även skrivas in ett krav på betesgång och uterastning som gäller mjölkkor och mjölkkvigor i lösdriftsladugårdar. Med tanke på suggors välbefinnande bör insemineringshäckarna slopas snabbare än med en övergångstid på tolv år, eftersom insemineringshäcken betydligt begränsar suggans möjlighet att röra sig och bete sig på ett arttypiskt sätt.
I fråga om nötkreatur och svin har man i propositionen infört faktorer som främjar tillgodoseendet av dessa djurs beteendemässiga behov. Men när det gäller till exempel pälsdjur och fjäderfä har sådana inte införts i lagparagraferna, vilket är en brist i propositionen. Det finns skäl att bättre ta hänsyn till Europeiska kommissionens meddelande om att slopa buruppfödningen för flera produktionsdjur i propositionen. I äggproduktionen i Finland pågår för närvarande en övergång från uppfödning i inredda burar till olika slags golvhönserier, och i lagen bör också ingå en skrivning om att slopa inredda burar efter en övergångstid. Propositionens skrivningar om djurs väsentliga beteendebehov kräver bestämmelser på en ny nivå om hållningsförhållandena för pälsdjur. Pälsdjur behöver en mycket mer mångsidig och stimulerande miljö och mer utrymme jämfört med nuläget. Alla djur ska ha tillgång till fast golv, eftersom ett golv med nätunderlag inte tillfredsställer djurens välfärdsbehov.
Undantag från kravet på kontinuerlig tillgång till dricksvatten
Kravet på kontinuerlig tillgång till dricksvatten på permanenta djurhållningsplatser för däggdjur och fåglar är en viktig reform. I propositionen ingår dock flera undantag från kravet. Det ska finnas så få undantag som möjligt, och föreskrivandet av undantag ska grunda sig på vetenskaplig kunskap om djurs vattenbehov och drickbeteende. Efter övergångstiden bör kravet på kontinuerlig tillgång till dricksvatten även gälla permanenta djurhållningsplatser för hundar som hålls på yrkesmässiga draghundsgårdar, iglookalvar och pälsdjur som ska avpälsas.
På grund av propositionens definition av permanent djurhållningsplats gäller kravet på kontinuerlig tillgång till dricksvatten inte en rastgård eller betesmark, om djuret tillbringar mindre än hälften av dygnet där. Man ska säkerställa att även djur som flera timmar i dygnet vistas i en rastgård eller på bete förutom djurstall också har kontinuerlig tillgång till dricksvatten. Det är nödvändigt att utfärda närmare bestämmelser om tillgång till dricksvatten under uppfödning i hägn genom förordning.
Kirurgisk kastrering av grisar
Förbudet av kirurgisk kastrering av galtgrisar efter en övergångstid samt kravet på lokalbedövning är berömvärda förbättringar. En övergångstid på fyra år för att införa den obligatoriska användningen av lokalbedövning är dock för lång med tanke på grisars välbefinnande, och övergångstiden ska vara kortare. Även själva kastreringsingreppet ska slopas så snart som möjligt. För att påskynda slopandet av ingreppet behövs stödåtgärder, forskning, rådgivning och information.
Sällskaps- och hobbydjurens välfärd
I propositionen ingår flera positiva reformer som skapar förutsättningar för främjande av sällskapsdjurens välfärd. Propositionen har följande brister: Det saknas bestämmelser om en instans som är ansvarig för transport och fasttagande av upphittade djur. Skyldigheten att transportera upphittade djur bör införas i lagen. Stark elektronisk identifiering bör krävas i samband med försäljningsannonser vid försäljning av hundar och katter.
Djurens välbefinnande i hobby- och tävlingsverksamhet ska beaktas. Användningen av levande rävar i anlagstester och övningar för grythundar bör slopas.
Vilda djur i behov av hjälp
Lagförslaget om djurvälfärd innehåller mer specifika bestämmelser om frågor kring vilda djur i behov av hjälp jämfört med gällande lagstiftning. När det gäller ansvar ingår i propositionen dock endast kommunens skyldighet att sörja för avlivningen av ett sjukt eller skadat vilt djur som förts till kommunalveterinärens mottagning. Förutom skyldigheten att avliva ska kommunerna också åläggas att sörja för att ett sjukt eller skadat vilt djur som förts till kommunalveterinärens mottagning får bedömning av vårdbehovet, ges första hjälpen och överlämnas till sakkunnig vård. I lagen bör man på ett tydligt och heltäckande sätt föreskriva om ansvariga instanser i fråga om transport av vilda djur i hjälplöst tillstånd, att hjälpa vilda djur, att avliva ett lidande djur och rådgivning till medborgare.
Verksamhet med djurhem för vilda djur bör vara tillståndspliktig. Detta säkerställer att myndigheten innan verksamheten inleds kan bedöma förhållandena, djurskötselmöjligheterna och verksamhetsutövarens kompetens samt att verksamheten omfattas av regelbunden tillsyn.
Staten bör bevilja större anslag för att täcka kostnaderna för skötsel av vilda djur och finansiera skötsel av även sådana djur som inte är fridlysta med stöd av naturvårdslagen. Lagen förpliktar att hjälpa alla vilda djur i hjälplöst tillstånd, och staten bör skapa bättre förutsättningar för detta.
Bestämmelser om avlivning av fiskar och kräftor i lagen om fiske
Det är positivt att det i lagen om fiske intas ett krav enligt vilket en fisk som tas som fångst eller används som bete ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt. Kravet gäller dock inte stora fångstmängder som bärgas på en gång. Avlivningsmetoderna för vilda fiskar som erhålls i stora fångstmängder ska aktivt undersökas och utvecklas med tanke på fiskarnas välfärd. Forskningsresultat talar för att kräftor ska behandlas som kännande djur. Lagen bör innehålla ett krav på att kräftor ska bedövas före avlivningen.
Tävlingsveterinärens ställning
Propositionen försvagar betydligt tävlingsveterinärens befogenheter. Anmälningspliktiga djurtävlingar bör klassificeras enligt risknivå. I djurtävlingar med hög risk ska tävlingsveterinären vara en myndighet vars uppgift är att övervaka iakttagandet av bestämmelserna om djurvälfärd samt ha verkliga befogenheter att under tävlingarna ingripa i sådan verksamhet som äventyrar djurens välbefinnande.
Tillsyn över djurvälfärd
Syftet med propositionen är att effektivera tillsynen över djurvälfärd och myndigheternas metoder att ingripa i missförhållanden. Positiva ändringar är bland annat bestämmelserna om Tullen som en ny tillsynsmyndighet samt möjligheten till kameraövervakning i slakterier. Det är dock problematiskt att det i propositionen saknas bestämmelser om ordnande av tillsyn över djurvälfärd utanför tjänstetid. Tillsyn över djurvälfärd ska ordnas även utanför tjänstetid. Inspektion av iakttagandet av djurhållningsförbudet ska kunna göras även i ett utrymme som används för boende av varaktig karaktär, om det finns skäl att misstänka att en person bryter mot djurhållningsförbudet.
Propositionen medför nya skyldigheter för myndigheter och därigenom ett behov av extra resurser för tillsynen. Det ska säkerställas att tillsynen över djurvälfärd har tillräckliga resurser.
Tjänsten som djurombudsman
I lagen om djurvälfärd ska föreskrivas om tjänsten som djurombudsman, som har i uppgift att främja djurvälfärden i enlighet med lagens syfte. I Finland har en tidsbegränsad tjänst som djurskyddsombudsman inrättats två gånger utifrån skrivningar i regeringsprogram (2013–2015 och 2020–2023). På samma sätt som i fråga om andra ombudsmän ska djurombudsmannens tjänst regleras i lag, och tjänsteinnehavaren ska ha tillgång till annan personal. Detta stöder myndighetens möjligheter att främja djurvälfärden långsiktigt och planmässigt i samarbete med andra aktörer.
Regeringens proposition med förslag till lag om djurvälfärd och till lagar som har samband med den överlämnades till riksdagen den 22 september 2022. I remissdebatten den 4 oktober 2022 sändes propositionen till jord- och skogsbruksutskottet, som får utlåtanden av grundlagsutskottet och miljöutskottet. För närvarande utfrågas sakkunniga (på finska). Jord- och skogsbruksutskottet kommer att bereda ett betänkande om propositionen, varefter behandlingen av ärendet fortsätter i plenum. Ta del av djurskyddsombudsmannens utlåtande till utskotten här.
Saara Kupsala
Mer information
Regeringens proposition RP 186/2022 rd: Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om djurvälfärd och till lagar som har samband med den.
Följ behandlingen av regeringspropositionen i riksdagen på riksdagens webbplats: Ärendets behandlingsinfo RP 186/2022 rd (på finska).
Riksdagsbiblioteket har publicerat ett informationspaket om lagen om djurvälfärd med lagberedningsmaterial, riksdagshandlingar, rättsjämförande material samt litteratur och nyheter om ämnet (på finska).
På jord- och skogsbruksministeriets sidor för projekt och lagberedning finns information om beredningen av lagen om djurvälfärd vid ministeriet och länkar till beredningshandlingarna (på finska).
Djurskyddsombudsmannens utlåtande om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om djurvälfärd och till lagar som har samband med den, 5.12. och 12.12.2022.
Yles webbnyhet 27.9.2022: Asiantuntijat antavat uudelle eläinsuojelulaille sekä kiitosta että moitteita.
