Djurskyddsombudsmannens utlåtande om regeringens proposition med förslag till lag om djurvälfärd och till lagar som har samband med den RP 186/2022 rd
Utlåtandet har lämnats till riksdagens miljöutskott den 5 december 2022 och till riksdagens jord- och skogsbruksutskott den 12 december 2022.
Allmänna kommentarer om propositionen
Jag uppskattar att lagreformen eftersträvar en ändring av djurskyddets rättsliga grund i syfte att förbättra djurens välfärd som helhet. Forskningsrönen om djurens välbefinnande har ökat betydligt, och det har skett en förändring i attitydklimatet i samhället när det gäller inställningen till djur och djurvälfärd. Det har funnits ett stort behov av att omarbeta den föråldrade djurskyddslagen. Lagen om djurvälfärd kommer att fastställa regleringen av djurvälfärd i Finland långt in i framtiden, vilket bör beaktas i fråga om de krav som ställs i lagen. Forskningsrön ger hela tiden ny information om djurens välfärdsbehov. Därför ska lagstiftningen uppdateras tillräckligt ofta utifrån forskningsrön.
Jag understöder förslaget att till lagens syften foga strävan efter att öka respekten för djur. Grunden till respekten är djurens egenvärde, som i motiveringen definieras entydigt, tydligt och ingående. Flera bestämmelser i lagen motiveras med respekt som grundar sig på egenvärde. Med tanke på konsekvensen i lagen bör djurens egenvärde erkännas i en lagparagraf. Erkännandet har en symbolisk och attitydstyrande betydelse, eftersom det påminner om människans moraliska skyldighet att respektera djuren som kännande varelser, trots att de i samhället värdesätts i olika grad och indelas till exempel i nyttiga och skadliga.
Kraven som gäller djurens väsentliga beteendemässiga behov hör till de viktigaste reformerna i propositionen. Detta motsvarar den rådande vetenskapliga uppfattningen att djur har medfödda beteendemässiga behov, som leder till försämrad välfärd hos djuret om de förhindras. Samtidigt hänför sig de viktigaste bristerna i propositionen också till de krav som gäller beteendemässiga behov. Det är positivt att det efter en övergångstid blir förbjudet att hålla köttboskap i bås, hästar i spiltor och suggor i grisningshäckar långvarigt samt att byggande och ibruktagande av nya båsladugårdar och grisningshäckar förbjuds. Det finns dock inte någon fastställd tidsfrist för slopandet av båsladugårdar för mjölkkor och -kvigor och grisningshäckar för suggor, vilket är i strid med propositionens krav gällande djurens väsentliga beteendemässiga behov. Även dessa djurhållningsformer ska förbjudas efter en övergångstid. Under övergången från båsladugårdar till lösdriftsladugårdar ska tillgodoseendet av motionsbehovet för kor och kvigor i båsladugårdar säkerställas genom att föreskriva om regelbunden rastning även under inneutfodringsperioden. Kravet på uterastning bör utvidgas så att det även gäller mjölkkor och -kvigor i lösdriftsladugårdar. Med tanke på suggors välbefinnande bör insemineringshäckarna slopas efter en kortare övergångstid än den förslagna.
I fråga om nötkreatur och svin har man i propositionen infört faktorer som främjar tillgodoseendet av dessa djurs beteendemässiga behov. Men när det gäller till exempel pälsdjur och fjäderfä har sådana inte införts i lagparagraferna, vilket är en brist i propositionen. Det finns skäl att bättre ta hänsyn till Europeiska kommissionens meddelande om att slopa buruppfödningen för flera produktionsdjur i propositionen. I äggproduktionen i Finland pågår för närvarande en övergång från uppfödning i inredda burar till olika slags golvhönserier, och i lagen bör också ingå en skrivning om att slopa inredda burar efter en övergångstid. Propositionens skrivningar om djurs väsentliga beteendebehov kräver bestämmelser på en ny nivå om hållningsförhållandena för pälsdjur. Pälsdjur behöver en mycket mer mångsidig och stimulerande miljö och mer utrymme jämfört med nuläget. Alla djur ska ha tillgång till fast golv, eftersom ett golv med nätunderlag inte tillfredsställer djurens välfärdsbehov.
Kravet på smärtlindring i samband med smärtsamma ingrepp är en viktig reform jämfört med gällande lagstiftning. Förbudet av kirurgisk kastrering av galtgrisar efter en övergångstid samt kravet på lokalbedövning är berömvärda förbättringar. Med tanke på grisars välbefinnande bör kravet på lokalbedövning införas tidigare än efter den föreslagna övergångstiden på fyra år. Även själva ingreppet bör slopas så snart som möjligt.
Det är berömvärt att man i propositionen föreskriver om djuravel mer exakt jämfört med gällande lagstiftning. Veterinärernas skyldighet att anmäla ärftliga defekter och sjukdomar som de diagnostiserat hos hundar och katter och som begränsar djurens användning för avel är också en välkommen reform. En förordning med närmare bestämmelser om avel behövs så snart som möjligt för att stödja tillsynen. Dessutom ska man främja att välfärds- och hälsoegenskaperna betonas tillräckligt mycket vid valet av djur för avel som importeras till Finland.
Kravet på kontinuerlig tillgång till dricksvatten på permanenta djurhållningsplatser för däggdjur och fåglar är en viktig reform. Det finns dock flera undantag som urvattnar kravet. Kontinuerlig tillgång till dricksvatten ska efter övergångstiden krävas även på permanenta djurhållningsplatser för pälsdjur som ska avpälsas, draghundar och iglookalvar. Man ska säkerställa att även djur som flera timmar i dygnet vistas i en rastgård eller på bete förutom djurstall också har kontinuerlig tillgång till dricksvatten.
Det är positivt att det i lagen föreskrivs om de djurarter och djur som får hållas som produktionsdjur, sällskaps- och hobbydjur, cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar (så kallade positivlistor). Det nya kravet på att djurhållaren och andra som sköter djuren ska vara tillräckligt kompetenta är också värt att understödas.
Jag anser det mycket positivt att den obligatoriska märkningen och registreringen av djur förutom hundar även kommer att gälla katter genom att en motsvarande förordning om märkning och registrering av katter utfärdas. Obligatorisk märkning och registrering av katter gör det möjligt att ingripa i de svåraste djurskyddsproblemen med anknytning till katter, såsom att katter överges och halvvilda kattpopulationer förökar sig fritt, samt bidrar till att påskynda återbördandet av upphittade katter till ägarna. Den skyldighet som ingår i utkastet för djurägare eller djurhållare att hindra sina däggdjur från att föröka sig okontrollerat bidrar till att förebygga uppkomsten av halvvilda kattpopulationer, utöver annan välfärdsnytta. Det är viktigt att man genom förordning gör det obligatoriskt att sterilisera och kastrera katter som rör sig fritt utomhus. Dessa bestämmelser har jag förespråkat även tidigare i mitt utlåtande om medborgarinitiativet Kattkrisen under kontroll – initiativ för identifikationsmärkning och sterilisering av katter.
Förbudet mot införsel av hundvalpar och kattungar i försäljningssyfte är en reform värd att understödas och ett sätt att förebygga handel med katter och hundar som importerats till Finland från valpfabriker. Det är också bra att minimikrav för innehållet i försäljningsannonser vid försäljning av hundar och katter fastställs. Jag tackar också för de övriga reformer som förbättrar sällskapsdjurens välbefinnande, såsom att inkludera elhalsband i de förbjudna redskapen samt att utvidga förbudet att använda vissa redskap och anordningar så att det också gäller marknadsföring och innehav av dem. Det saknas dock bestämmelser om en instans som är ansvarig för transport och fasttagande av upphittade djur. Skyldigheten att transportera upphittade djur bör införas i lagen.
Propositionen försvagar betydligt tävlingsveterinärens befogenheter. Anmälningspliktiga djurtävlingar bör klassificeras enligt risknivå, och i djurtävlingar med hög risk ska tävlingsveterinären vara en myndighet vars uppgift är att övervaka iakttagandet av bestämmelserna om djurvälfärd samt ha verkliga befogenheter att under tävlingarna ingripa i sådan verksamhet som äventyrar djurens välbefinnande.
De nya bestämmelserna om avlivning av fiskar som ska läggas till lagen om fiske är nödvändiga. Enligt nuvarande kunskap motsvarar fiskarnas smärtkänsla den hos övriga ryggradsdjur. Avlivningsmetoderna för vilda fiskar som erhålls i stora fångstmängder ska aktivt undersökas och utvecklas med tanke på fiskarnas välfärd. Forskningsresultat talar för att kräftor ska behandlas som kännande djur. Att koka levande kräftor är inte en human avlivningsmetod, och i lagen ska man förbjuda kokning av levande kräftor utan bedövning.
Propositionen förbättrar inte ställningen för vilda djur i behov av hjälp tillräckligt. I lagen föreskrivs inte några andra ansvar förutom kommunalveterinärens skyldighet att avliva ett skadat eller sjukt vilt djur som förts till veterinärmottagningen. I lagen bör man på ett tydligt och heltäckande sätt föreskriva om ansvariga instanser i fråga om transport av vilda djur i hjälplöst tillstånd, att hjälpa vilda djur, att avliva ett lidande djur och rådgivning till medborgare.
Bestämmelser om anmälningspliktig verksamhet med djurhem för vilda djur räcker inte, utan verksamheten ska vara tillståndspliktig så att myndigheten innan verksamheten inleds kan bedöma förhållandena, djurskötselmöjligheterna och verksamhetsutövarens kompetens. Staten bör bevilja större anslag för att täcka kostnaderna för skötsel av vilda djur och finansiera skötsel av även sådana djur som inte är fridlysta med stöd av naturvårdslagen. Lagen förpliktar att hjälpa alla vilda djur i hjälplöst tillstånd, och staten bör skapa bättre förutsättningar för detta.
Syftet med propositionen är att effektivera tillsynen över djurvälfärd och myndigheternas metoder att ingripa i missförhållanden. Positiva ändringar är bland annat bestämmelserna om Tullen som en ny tillsynsmyndighet, myndighetens möjlighet att anlita en expert eller en assistent vid utövande av djurskyddstillsyn, skyldigheten för myndigheter inom olika sektorer och andra instanser att anmäla djur i behov av hjälp för tillsynsmyndigheten samt möjligheten till kameraövervakning i slakterier.
Det är dock problematiskt att det i propositionen saknas bestämmelser om ordnande av tillsyn över djurvälfärd utanför tjänstetid. Tillsyn över djurvälfärd ska ordnas även utanför tjänstetid. Inspektion av iakttagandet av djurhållningsförbudet ska kunna göras även i ett utrymme som används för boende av varaktig karaktär, om det finns skäl att misstänka att en person bryter mot djurhållningsförbudet. Propositionen medför nya skyldigheter för myndigheter och därigenom ett behov av extra resurser för tillsynen. Det ska säkerställas att tillsynen över djurvälfärd har tillräckliga resurser. Det är viktigt att inom alla områden främja pararbetet av tillsynsveterinärer.
I lagen om djurvälfärd bör föreskrivas om tjänsten som djurombudsman och om att myndigheten kan använda annan personal. I Finland har en tidsbegränsad tjänst som djurskyddsombudsman inrättats två gånger utifrån skrivningar i regeringsprogram. Det är dags att i lagen permanenta djurskyddsombudsmannens roll som en oberoende myndighet som främjar syftet med lagen om djurvälfärd samt säkerställa myndighetens möjligheter att långsiktigt och planmässigt bidra till djurens välbefinnande. Djurombudsman beskriver uppgiften bättre än djurskyddsombudsman, eftersom syftet med uppgiften är att främja och förbättra djurens välbefinnande på ett övergripande sätt.
Ett utlåtande med kommentarer till enskilda paragrafer (på finska) finns här.
Saara Kupsala
Djurskyddsombudsman