Utlåtande om utkastet till Finlands CAP-plan

10.9.2021Utlåtanden

Utlåtande till jord- och skogsbruksministeriet om utkastet till Finlands CAP-plan för perioden 2023–2027

Referens: VN/16188/2021.

Djurskyddsombudsmannen arbetar med att främja och förbättra djurens välbefinnande genom uppföljning, initiativ, förslag, utlåtanden och annan påverkan. Djurskyddsombudet är en självständig och oberoende aktör i sitt arbete. Tjänsten som djurskyddsombudsman bygger på regeringsprogrammet och finns vid Livsmedelsverket på viss tid under perioden 1.9.2020–31.12.2023. Djurskyddsombudsmannen granskar utkastet till Finlands CAP-plan med tanke på djurens välbefinnande.

5.1.3 Ekosystemet

Ekosystemet är ett nytt stödsystem med vilket en förbättrad miljö, ett förbättrat klimat och djurens välbefinnande främjas. Finland har inte för avsikt att inkludera åtgärder för djurens välbefinnande i ekosystemet, eftersom de genomförs i hög grad genom ersättning för djurens välbefinnande. I sitt svar på medborgarinitiativet om förbud mot buruppfödning uppmuntrar kommissionen dock medlemsstaterna att använda ekosystemen till att främja djurens välbefinnande, såsom till att övergå till uppfödningssystem utan burar.

5.2.1.3. Djurens välbefinnande: Ersättningar för djurens välbefinnande 2023–2027

Välbefinnandeplaner

Detta är en ny åtgärd jämfört med tidigare års förbindelsevillkor för ersättning för djurens välbefinnande. En välbefinnandeplan borde utarbetas tillsammans med en rådgivare på Livsmedelsverkets blanketter för välbefinnandeplaner, där de olika delområdena av välbefinnandet beskrivs i detalj. I välbefinnandeplanen borde beskrivas hur djurens välbefinnande förbättras med beaktande av de olika delområdena (till exempel beteendebehov, behandling och hantering, smärtlindring osv.). Det vore också motiverat att prioritera åtgärderna för att förbättra djurens välbefinnande i planen så att producenten fokuserar på de åtgärder som ger den största nyttan med tanke på välbefinnandet. Ifall en åtgärd tas i bruk under en ny finansieringsperiod framöver, borde en bedömning göras av åtgärdens effekt som ett förbättrande stöd för djurens välbefinnande. 

Förbindelser om nötkreaturens välbefinnande

1.2 Kalvnings-, behandlings- och sjukboxar för nötkreatur

I utkastet föreslås att mjölkkor som kalvat och dikor samt över 12 månader gamla kvigor ska ha en kalvnings-, behandlings- och sjukbox med minst 9 m2 utrymme per djur. Enligt nuvarande förbindelsevillkor för ersättning för djurens välbefinnande ska kalvnings-, behandlings- och sjukboxen för mjölkkor som kalvat och dikor vara minst 11 m2 och över 12 månader gamla kvigor ska ha ett utrymme på minst 10 m2 per djur. Enligt de nya förbindelsevillkoren skulle boxens storlek alltså minska med en och två kvadratmeter för dessa nötkreatursgrupper.

Enligt tabell 3 i bilagan till jord- och skogsbruksministeriets förordning (405/2017) om byggnadstekniska och funktionella krav för mjölkkostallar som understöds ska minimiarealen i en sjuk-, behandlings- och kalvningsbox för mjölkkor vara 11 m2 och i en sjukbox för över 12 månader gamla kvigor och ungdjur 10 m2 inklusive gödselgång. På motsvarande sätt ska minimiarealen i en sjuk-, behandlings- och kalvningsbox för över 12 månader gammal köttboskap vara 10 m2 inklusive gödselgång enligt tabell 3 i bilagan till jord- och skogsbruksministeriets förordning (406/2017) om byggnadstekniska och funktionella krav för köttdjursstallar som understöds. I förbindelsevillkoren för ersättning för djurens välbefinnande ska minimiarealen i en sjuk-, behandlings- och kalvningsbox för nötkreatur uppfylla kraven på byggande som stöds.

1.3 Förbättrande av förhållandena för kalvar

Det är bra att åtgärden kräver att kalvarna ska ha ett välströat, fast och mjukt liggområde samt att ett minimikrav fastställs på utrymmet för varje kalv i en gruppbox. En minimiareal för det fasta liggområdet borde emellertid inkluderas i förbindelsevillkoren, såsom i de nuvarande villkoren. Det är bra att förbindelsevillkoren kommer att inkludera ett krav på att kalven bör få mjölk eller mjölkdryck genom att suga den ur en napp.

1.4 Förbättrande av förhållandena för nötkreatur av hankön

Det är bra att åtgärden som gäller förbättrande av förhållandena för nötkreatur av hankön (tjurar) enligt utkastet kommer att utsträckas till tjurar som är över 6 månader gamla. I de nuvarande ersättningarna för välbefinnande gäller åtgärden tjurar som är minst 12 månader gamla.

För tjurar som är minst ett år gamla är utrymmeskravet dock en kvadratmeter mindre än utrymmeskravet enligt de nuvarande villkoren för ersättning för djurens välbefinnande (3,5 m2 i varma stallar och 5,5 m2 i kalla, medan de nuvarande förbindelsevillkoren kräver 4,5 m2 i varma stallar och 6,5 m2 i kalla). Det innebär en försämring av kraven på välbefinnande för stora tjurar.

Det är bra att åtgärden uppmuntrar till att förse tjurarna med ett liggområde med ett fast underlag som är välströat och mjukt eller att det i boxar med spaltgolv finns konstruktioner som gör liggområdet mjukare. Ett mjukt liggområde är mycket viktigt för tjurarnas välbefinnande. Ett liggområde med ett fast underlag som är välströat och mjukt är dock bättre än ett spaltgolv med stoppning eller skumgummibalkar.

1.5 Betesgång

Det är bra att utkastet inkluderar en åtgärd som stöder en betesperiod på minst 90 dagar för ungboskap och/eller nötkreatur av honkön. I framtiden kan åtgärden också utvecklas så att den inkluderar betesgång för mjölkboskapens kalvar samt tjurar.

1.6 Utomhusvistelse

Det är bra att utkastet inkluderar ett villkor om att gårdens alla nötkreatur som är minst 6 månader gamla bör få vistas utomhus åtminstone 120 dagar under året. I de nuvarande förbindelsevillkoren ställs samma krav på rastfållans minimistorlek som kravet i 17 § i statsrådets förordning om skydd av nötkreatur (592/2010) på rastningsplatsens storlek för mjölkkor och kvigor som hålls i stallar med bås. Denna minimistorlek borde inkluderas också i de nya förbindelsevillkoren för att säkerställa att nötkreaturen har en tillräckligt stor rastfålla till sitt förfogande.

Det är bra att gårdarna har möjlighet att välja villkoren för både betesgång och utomhusvistelse, eftersom det uppmuntrar gårdarna att ordna betesgång för nötkreaturen under betesperioden och utomhusvistelse efter betesperiodens slut. I framtiden kan det vara bra att stödja utomhusvistelse också för nötkreatur som är yngre än 6 månader med hjälp av ersättningen för djurens välbefinnande.

2. Förbindelser om svinens välbefinnande

2.2. Frigrisning

Frigrisningen som föreslås är i sig en riktigt bra åtgärd jämfört med gällande förbindelsevillkor. Åtgärden skulle stödja frigrisning enligt en definition som utarbetats av arbetsgruppen som dryftat frigrisning. Enligt denna ska gyltan/suggan få röra sig fritt före grisningen, under hela grisningstiden och därefter under hela amningstiden. Gyltan/suggan får hindras från att röra sig fritt endast i undantagsfall och tillfälligt i samband med behandlingsåtgärder, och dessa åtgärder samt orsakerna till dem ska antecknas. Det måste finnas tillgång till löst och lämpligt material att bygga bo av (till exempel halm, spån eller papper) hela tiden ända fram till grisningen.

Det är bra att villkoret också inkluderar ett krav på att stimulansmaterial och strö ska finnas hela tiden. Till villkoret kunde också nämnas att torrströet även fungerar som ett stimulansmaterial när grisarna tuggar på det.

Det är viktigt att ersättningen för djurens välbefinnande uppmuntrar producenterna till att välja frigrisning i framtiden. De som investerat enligt de tidigare villkoren för ersättning för djurens välbefinnande kan ansöka om stöd för att förbättra grisningsförhållandena. I förbindelsevillkoret som gäller förbättrade grisningsförhållanden kan suggan flyttas till en grisningshäck två dygn före beräknad grisning och suggan kan vara i häcken i högst tre dygn efter grisningen. Detta försämrar avsevärt suggans möjligheter att tillgodose sitt naturliga behov att bygga bo.

2.4. Förbättrande av förhållandena för suggor/gyltor

Den föreslagna åtgärden stöder möjligheten att hålla suggor och gyltor i lösdriftsstall eller gruppbox. Detta stöder uppfödningen av suggor i grupp, vilket den nya lagen om djurens välbefinnande sannolikt kommer att kräva efter en övergångsperiod.

2.5. Förbättrande av förhållandena för avvanda grisar

Det är bra att den föreslagna åtgärden inkluderar ett krav på att grisarna hela tiden ska ha lättillgängligt hö, halm eller annat formbart och ätbart material som stimulansmaterial.

2.6. Förbättrande av förhållandena för köttsvin

Det är motiverat med en bättre beskrivning av den roll som stimulansmaterial att tugga, forma och böka i har för svinens välbefinnande. Det är bra att analysen av svansbitning utförs av en oberoende instans.

3. Förbindelser om fårens och getternas välbefinnande

3.3. Betesgång

Enligt utkastet kan baggarnas och bockarnas betesgång ersättas med utomhusvistelse. Det är en försämring jämfört med nuvarande förbindelsevillkor för ersättning för djurens välbefinnande, där kravet på betesgång gäller också baggar och bockar.

Kravet på betesgång för getter gäller enligt utkastet över 12 månader gamla getter. Enligt nuvarande förbindelsevillkor gäller kravet på betesgång getter som är minst 3 månader gamla. Till följd av denna ändring uppmuntrar ersättningen för djurens välbefinnande inte längre till betesgång för killingar och unga getter.

4. Förbindelser om fjäderfänas välbefinnande

4.2. Förbättrande av förhållandena

I utkastet föreslås att jordbrukaren ska se till att följa upp djurens välbefinnande och omständigheterna i uppfödningsanläggningen (bland annat uppvärmning, ventilation och luftfuktighet). Alla fåglar ska också ha tillgång till stimulerande föremål, nivåer, ramper eller sittpinnar. Broilrarnas välbefinnande mäts med en bedömning av hudinflammationer på trampdynorna (under 30 poäng) och procentandelen av slaktkroppar som förkastats på grund av ödem (under 1 procent). Kalkonernas välbefinnande mäts med procentandelen förkastade hela slaktkroppar på grund av luftsäcksinflammationer (per flock under 2 procent) samt värphönsens med luftens ammoniakhalt. För broilrarnas del beaktas inte andelen slaktkroppar som förkastats på grund av ödem när resultatet av bedömning av hudinflammationer på trampdynorna är under 25 poäng, vilket förbiser fåglarnas individuella upplevelse av välbefinnande.

Numera uppnår nästan hela Finlands broilerproduktion de krav som beskrivs i utkastet och som mäts efter slakten. Det är av största vikt att ersättningarna för djurens välbefinnande bidrar till fjäderfänas välbefinnande på ett mer genomgripande sätt än i utkastet. Exempelvis ger poängsättningen av broilrarnas trampdynor information om bland annat utfodringen, kvaliteten på ströet och förhållandena i uppfödningsanläggningen, men den beskriver inte broilrarnas fothälsa i sin helhet. Poängsättningen av trampdynorna mäter endast en del av broilrarnas välbefinnande. Den beskriver inte välbefinnandet på ett genomgripande sätt, såsom fåglarnas möjlighet att styra sitt motiverade beteende.

Nivåer och ramper bidrar till broilrarnas fothälsa och möjliggör mer mångsidig rörlighet (exempelvis Kaukonen et al. 2017). I förbindelsevillkoren för fjäderfän borde ingå ett villkor om nivåer och ramper för broilrar. De snabbväxande broilrarna använder mer sällan sittpinnar, vilket antas bero på att de har svårt att ta sig upp på sittpinnarna och balansera på dem (exempelvis Kaukonen et al. 2017). Det är av största vikt att förbindelsevillkoren också inkluderar en åtgärd för att minska djurtätheten för fjäderfän. En mindre djurtäthet kan främja till exempel broilrarnas rörlighet och på så sätt förbättra deras fothälsa.

Ersättningarna för djurens välbefinnande borde också inkludera ett förbindelsevillkor som gäller användningen av arter/linjer av köttfjäderfä som växer långsammare. Hos broilerarter som växer långsammare förekommer färre hjärtsjukdomar, fåglarnas rörelseförmåga är bättre, de är mer aktiva och uppvisar fler beteenden som tyder på positivt välbefinnande, såsom undersökande beteende (Rayner et al. 2020).

I utkastet främjas djurens välbefinnande på ett mer genomgripande sätt i förbindelsevillkoren för andra arter. I dessa ingår till exempel stöd för större utrymmen och tillgodoseende av djurens beteendebehov bland annat genom betesgång och frigrisning. Jämfört med övriga djurarter är kraven på att främja fjäderfänas välbefinnande betydligt mer begränsade och de faktiska förbättringarna för fåglarnas välbefinnande verkar bli obetydliga. Broilrarna är den till antalet största djurgruppen inom köttproduktionen i Finland, vilket innebär att deras välbefinnande är viktig etisk fråga.

 

Saara Kupsala

Djurskyddsombudsman

Källor:

Kaukonen E, Norring M, Valros A. Perches and elevated platforms in commercial broiler farms: use and effect on walking ability, incidence of tibial dyschondroplasia and bone mineral content. Animal. 2017 May;11(5):864-871. https://doi.org/10.1017/S1751731116002160.

Rayner, A.C., Newberry, R.C., Vas, J. et al. Slow-growing broilers are healthier and express more behavioural indicators of positive welfare. Sci Rep 10, 15151 (2020). https://doi.org/10.1038/s41598-020-72198-x.