Utlåtande om ändring av jaktförordningen

9.2.2021Utlåtanden

Utlåtande till jord- och skogsbruksministeriet om utkastet till statsrådets förordning om ändring av jaktförordningen

 

Djurskyddsombudsmannen arbetar med att främja och förbättra djurens välbefinnande genom uppföljning, initiativ, förslag, utlåtanden och annan påverkan. Till uppgifterna hör också att stödja och främja samarbetet mellan olika aktörer för att förbättra djurens välbefinnande och att delta i olika delegationers och arbetsgruppers arbete som anknyter till djurens välbefinnande. Tjänsten som djurskyddsombudsman finns vid Livsmedelsverket. Djurskyddsombudet är en självständig och oberoende aktör i sitt arbete.

Djurskyddsombudsmannens verksamhetsområde omfattar alla djurgrupper vars välbefinnande påverkas av människan, även vilda djur i de fall där människans verksamhet gäller dem, såsom i samband med jakt.

Jag har arbetat som djurskyddsombudsman sedan 1.9.2020. Jag hoppas att djurskyddsombudsmannen i framtiden finns med på sändlistan för alla begäran om utlåtande som gäller ändringar av lagstiftning om jakt. Lagstiftningen om jakt påverkar djurens välbefinnande på olika sätt.

Nedan följer mina detaljerade kommentarer till utkastet till förordning.

5 a § Anmälan om fällda djur som förutsätts vid jakt av vissa viltarter

I utkastet till förordning föreslås att också fällda grågäss i framtiden ska anmälas till Finlands viltcentral. Denna reform är värd att understödas. Bättre information om antalet fällda djur stöder faktabaserat beslutsfattande.

9 § Anmälningsskyldighet i anslutning till jaktlicens och jaktlicens för hjortdjur

Enligt utkastet läggs till paragrafen en bestämmelse om att en anmälan bör göras om varje fällt hjortdjur inom sju dygn från det att djuret fällts. Denna ändring är värd att understödas. Aktuella uppgifter om antalet fällda djur stöder en bättre tillsyn över jakten och faktabaserat beslutsfattande. Det är bra att skyldigheten att anmäla antalet fällda djur preciseras också för rapphönsens del.

12 § Användning av hund vid jakt på hjortdjur och 24 § Allmänna fredningstider

Enligt utkastet till förordning ska regleringen ändras så att det blir tillåtet att använda hund vid älgjakt i januari (1.1‒15.1) samt vid jakt på rådjur och vitsvanshjort i februari (1.2‒15.2).

I promemorian konstateras dock att information saknas om hur användningen av hund vid jakt påverkar i synnerhet dräktiga honors välbefinnande. I promemorian framhålls också riskerna för hundarnas välbefinnande vid jakt när snötäcket är djupt och att användning av hund vid jakt inte rekommenderas när snötäcket är djupt. Eftersom jakten på vitsvanshjort och rådjur är koncentrerad till södra Finland föreslås i promemorian att snöförhållandena inte ska utgöra ett hinder för användning av hund vid jakt.

Jag anser att förslaget är bristfälligt på grund av att det förespråkar en utvidgning av användningen av hund vid jakt på hjortdjur, trots att forskning saknas om hur den påverkar djurens välbefinnande. En utvidgning av jakten med hund kan förorsaka risk för en försämring av djurens välbefinnande. Ett djupt snötäcke vid drevjakt kan försämra välbefinnandet för både den drivande hunden och hjortdjuret som jagas. Användningen av hund vid jakt på hjortdjur ska inte utvidgas innan man har forskat i hur jakten påverkar välbefinnandet. Dessutom behövs föreskrifter om användningen av hund vid jakt när snötäcket är djupt i stället för rekommendationer.

I utkastet till förordning föreslås att 24 § ändras så att älgjakten i Lappland, Kajanaland och Norra Österbotten i framtiden ska inledas en vecka tidigare än för närvarande, vilket förkortar älgens brunstfredning med en vecka. Tidigareläggningen av älgjakten motiveras med att snöförhållandena i norra Finland försvårar jakten. Å andra sidan har det nationella viltrådet enligt promemorian gett förslag om att det sydligaste älgförvaltningsområdet (OU5) i Uleåborg ska lämnas utanför regionavgränsningen. Enligt utkastet till förordning ska älgjakten emellertid tidigareläggas i hela landskapet Norra Österbotten.

I promemorian konstateras dock att förkortningen av brunstfredningen inte följer riktlinjerna i förvaltningsplanen för älgstammen och att älghonornas dräktighet och kalvning kan uppskjutas till följd av den förkortade brunstfredningen, vilket kan försämra kalvarnas livskraftig och möjligheter att klara följande vinter. På så sätt kan förkortningen av brunstfredningen medföra en risk för försämring av djurens välbefinnande. Om en tidigareläggning av jakten i ovan nämnda områden tillåts, är det viktigt att utreda hur de kalvar som föds följande år klarar sig och att bedöma hur lagändringen påverkar djurens välbefinnande.

25 § Särskilda fredningstider

Perioden då kalvarna skyddas i början av älgjaktsäsongen förkortas enligt förslaget med en vecka i början av oktober i Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland. Denna inverkan på kalvarnas välbefinnande har inte bedömts i promemorian. Det är viktigt att inverkan på kalvarnas välbefinnande bedöms.

 

Helsingfors 9.2.2021

Saara Kupsala

Djurskyddsombudsman